Sista inlägget!

Vingklippt ängel är en spännande självbiografi om Berny Pålssons liv. Berny blickar tillbaka och berättar om dem hemska minnerna om hennes tidiga missbruk, demonerna, hennes rädsla för omvärlden, osäkerheten i hennes handlingar, och de ständiga självmordtankarna.
Man får följa Berny från det att hon var ett liten barn till en ålder då hon sakta men säkert kan se dem vackra sidorna av livet, inte bara dem mörka.
Som barn var Berny skräckslagen och rädd för mänskligheten, hon var rädd för så mycket. Allt från att sova till, spindlar, till att vara bland folk, till radioaktiva telefoner till, ''skalbaggar'' i maten och så mycket mycket mer.
Tidigt fick hon tillgång till droger och ett missbruk uppstod. Hon missbrukade inte bara droger, även alkohol, tabletter till och med sex kunde hon använda som ett sätt att förnedra och göra illa sig själv.
Att skära sig själv djupt i armarna var Bernys enda utväg till att tysta demonerna för en stund. Berny berättar att demonerna har satt upp regler som hon måste följa, och lyder hon inte dem sluter det med dåliga konsekvenser då demonerna kommer förstöra många dagar och nätter med deras vansinniga skrik och skratt.
Men att skära sig är bara en del av hennes brutala självmisshandel, hon bränner sig med cigaretter, sticker nålar i kroppen, hon slår sig själv med hammare och biter sig själv i händerna.
Hon hungrar efter en lättnad av det psykiska trycket och att tysta demonerna, och oftast varar lättnaden i några få timmar, ibland endast minuter.
Personer som nämns i boken utöver huvudpersonen är Bernys mamma och pappa, och hennes 5 biologiska syskon, hennes pojkvän Caspian, många läkare kontaktpersoner och psykologer, artister som gjort musik som hjälpt henne mycket i livet, sist men absolut inte minst hennes ''Ängla familj'' som består av 4 stycken tjejer som alla har olika diagnoser allt från anorexia till borderline manodepressiv och personlighetstörningar. Vissa anser att dem bara drar ner varandra, men det är fel. Dem hjälper varandra att dra sig upp ur det mörka dem kämpar tillsammans för att bygga en rosaglittrig mur dem har mycket gemensamt och finner tröst hos varandra. De är änglar och dör aldrig.
''lost,lost together we are found''
Jag tycker att boken är skriven ärlig och brutal men också vacker och känslofylld. I boken beskrivs känslor och händelsen mycket med hjälp av metaforer, liknelser och bildspråk. Boken är skriven i jagform, det uppskattar jag väldigt mycket eftersom det blir lättare att leva sig in i boken. Boken har också ett viktigt budskap, och det är att man inte ska se ner på psykiskt sjuka. Att vara stark trots alla odds som står emot en, och att det alltid finns ljus i det mörka, det blir bättre på ett eller annat sätt även om det kan ta tid.
Detta sätt att arbeta med litteratur har vart jättekul tycker jag! Det känns fritt och avslappnat eftersom man fick välja vilka böcker man ville läsa. Svenska är också ett ämne jag trivs med och lägger ner mycket tid och kraft på. Att sitta vid en dator och skriva tackar jag heller aldrig nej till. Jag blev jätte nöjd med min grupp, det är människor som får mycket gjort och lägger ner tid på arbetet, jag vet att dem jobbar bra, man lär sig av varandra. Längden på arbetet kändes för långt i början då jag läste ut min bok snabbt och gjorde uppgifterna till varje vecka på rätt tid. Nu i andra boken kändes tiden kort, och jag halkade efter med ett sent inlägg. men det gick till slut och jag hoppas på att fler bloggarbeten kommer!

Haolans dikt.

jag springer och springer men når aldrig fram
jag sträcker mig men verkligheten är så långt borta
jag vill kunna resa mig upp och andas ren luft
demonernas skrik driver mig till vansinne
jag sjunker allt djupare i min svartvita saga
ångesten kryper fram ljudlöst likt en tår
äter upp varje centimeter hud på kroppen
jag dunkar huvudet i väggen i ett desperat försök till tystnad
deras vassa röster ekar inom mig
dem vinner till slut
jag gör vad som krävs för att tysta deras skrik
jag måste lyda demonerna

En dikt skriven utifrån boken och Bernys känslor.

Berny Pålsson

Bernys fullständiga namn är Berny Karisma Bernadette Pålsson, hon är född 1893 och är 26 år idag. Hon beskriver sin personlighet som: en dramatisk diva med talang för att överleva. Hon har haft en kaotisk uppväxt som barn, hon har slängts hit och dit från bup, utan resultat. Hon växte upp som ett skrämt barn utan kontakt med verkligheten. Som barn bodde hon med sina föräldrar och syskon, dock med en pappa som var alkolist och mamma som var drogmissbrukare. Just pga detta hadde Berny lätt tillgång till olika tabletter.

Idag är Berny en hel människa, men jobbar fortfarande på att komma bort från det trasiga. Hon får terapi men är fortfarande rädd för att få ett återfall.

Berny har skrivit två stycken självbiografier, Vingklippt ängel är debutboken, den är tätt följd av Känn pulsen slå som är en fortsättning. Hon har även påbörjat en tredje bok som är en roman. Skrivandet har vart ett sätt för Berny att bearbeta dem tragiska händelserna, hon har alltid funnit tröst i att skriva.

Nu har jag plockat fram min andra bok!

Det känns som jag lägger upp mitt inlägg om andra boken lite väl sent, och det är nog sant.. Har gått runt och tänkt på annat, samtidigt böt jag bok typ sådär en 2 gånger eller så. Nu är jag igång igen!

Denna gång har jag valt att läsa Berny Pålssons debut bok ''Vingklippt ängel'' som är en blödande och ärlig självbiografi.
Berny skriver på ett ärligt modigt och starkt vis, hon har en enormt stor talang att kunna uttrycka känslor, händelser och platser på ett poetiskt och målande sätt.
I boken får man följa Bernys hårda kamp genom livet. Hon berättar om sitt drogmissbruk, hat mot mänskligheten, självmisshandel, svält, demoner, blodets makt, hennes lättnad av den fysiska smärtan, olika behandlingshem och hennes varierande diagnoser om psykiska sjukdomar. Dag efter dag lever Berny i en ständig kamp om att kunna överleva, men samtidigt jagar hon döden och hennes enda tröst finner hon hos blod och självorsakad smärta. ''jag skär mig inte för att dö, jag skär mig för att överleva''

Jag tycker Berny inleder boken brutalt, då menar jag på det positiva viset. Hon tar inga omvägar utan berättar rak på sak. Redan vid sida 11 berättar hon om sin självmisshandel. Ett kort tag efter att ha börjat läsa boken kan man verkligen inte sluta, man slukar varje händelse och försöker tänka sig ett kaotiskt liv som hennes. Varje sida lämnar kvar spår efter sig, jag tycker hennes stil att skriva utmärker sig i mängden och det är verkligen värt att läsa. Hon skriver på ett poetiskt målande ärligt starkt och brutalt vis, på ett sätt som ingen annan gör. Denna genren är min favorit, det gör att jag kan leva mig in i boken exra mycket.
Jag tycker inte hon verkar anstränga sig för att försöka förmedla en speciell känsla, hon skriver ärlig utefter sina egna tankar och känslor och jag tycker det kommer naturligt. Dock har boken en lite deprimerande känsla i sin helhet, personligen tycker jag inte det gör boken sämre för det.