Sista inlägget!

Vingklippt ängel är en spännande självbiografi om Berny Pålssons liv. Berny blickar tillbaka och berättar om dem hemska minnerna om hennes tidiga missbruk, demonerna, hennes rädsla för omvärlden, osäkerheten i hennes handlingar, och de ständiga självmordtankarna.
Man får följa Berny från det att hon var ett liten barn till en ålder då hon sakta men säkert kan se dem vackra sidorna av livet, inte bara dem mörka.
Som barn var Berny skräckslagen och rädd för mänskligheten, hon var rädd för så mycket. Allt från att sova till, spindlar, till att vara bland folk, till radioaktiva telefoner till, ''skalbaggar'' i maten och så mycket mycket mer.
Tidigt fick hon tillgång till droger och ett missbruk uppstod. Hon missbrukade inte bara droger, även alkohol, tabletter till och med sex kunde hon använda som ett sätt att förnedra och göra illa sig själv.
Att skära sig själv djupt i armarna var Bernys enda utväg till att tysta demonerna för en stund. Berny berättar att demonerna har satt upp regler som hon måste följa, och lyder hon inte dem sluter det med dåliga konsekvenser då demonerna kommer förstöra många dagar och nätter med deras vansinniga skrik och skratt.
Men att skära sig är bara en del av hennes brutala självmisshandel, hon bränner sig med cigaretter, sticker nålar i kroppen, hon slår sig själv med hammare och biter sig själv i händerna.
Hon hungrar efter en lättnad av det psykiska trycket och att tysta demonerna, och oftast varar lättnaden i några få timmar, ibland endast minuter.
Personer som nämns i boken utöver huvudpersonen är Bernys mamma och pappa, och hennes 5 biologiska syskon, hennes pojkvän Caspian, många läkare kontaktpersoner och psykologer, artister som gjort musik som hjälpt henne mycket i livet, sist men absolut inte minst hennes ''Ängla familj'' som består av 4 stycken tjejer som alla har olika diagnoser allt från anorexia till borderline manodepressiv och personlighetstörningar. Vissa anser att dem bara drar ner varandra, men det är fel. Dem hjälper varandra att dra sig upp ur det mörka dem kämpar tillsammans för att bygga en rosaglittrig mur dem har mycket gemensamt och finner tröst hos varandra. De är änglar och dör aldrig.
''lost,lost together we are found''
Jag tycker att boken är skriven ärlig och brutal men också vacker och känslofylld. I boken beskrivs känslor och händelsen mycket med hjälp av metaforer, liknelser och bildspråk. Boken är skriven i jagform, det uppskattar jag väldigt mycket eftersom det blir lättare att leva sig in i boken. Boken har också ett viktigt budskap, och det är att man inte ska se ner på psykiskt sjuka. Att vara stark trots alla odds som står emot en, och att det alltid finns ljus i det mörka, det blir bättre på ett eller annat sätt även om det kan ta tid.
Detta sätt att arbeta med litteratur har vart jättekul tycker jag! Det känns fritt och avslappnat eftersom man fick välja vilka böcker man ville läsa. Svenska är också ett ämne jag trivs med och lägger ner mycket tid och kraft på. Att sitta vid en dator och skriva tackar jag heller aldrig nej till. Jag blev jätte nöjd med min grupp, det är människor som får mycket gjort och lägger ner tid på arbetet, jag vet att dem jobbar bra, man lär sig av varandra. Längden på arbetet kändes för långt i början då jag läste ut min bok snabbt och gjorde uppgifterna till varje vecka på rätt tid. Nu i andra boken kändes tiden kort, och jag halkade efter med ett sent inlägg. men det gick till slut och jag hoppas på att fler bloggarbeten kommer!