söndag 18 oktober 2009
Haolans dikt.
jag springer och springer men når aldrig fram
jag sträcker mig men verkligheten är så långt borta
jag vill kunna resa mig upp och andas ren luft
demonernas skrik driver mig till vansinne
jag sjunker allt djupare i min svartvita saga
ångesten kryper fram ljudlöst likt en tår
äter upp varje centimeter hud på kroppen
jag dunkar huvudet i väggen i ett desperat försök till tystnad
deras vassa röster ekar inom mig
dem vinner till slut
jag gör vad som krävs för att tysta deras skrik
jag måste lyda demonerna
En dikt skriven utifrån boken och Bernys känslor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
shit! Bra dikt!!! Har du läst klart boken? Undrar vad du måste göra på lektionerna nu, bra i alla fall!
SvaraRaderaJätte bra skriven dikt.
SvaraRaderatack kära medmänniskor!
SvaraRaderaja den är utläst och klar :)
Du asgrym på att skriva vackra dikter. Tänkte på våran gemensamma blogg som vi hade ett tag, där var det massa dikter från oss. Saknar den bloggen lite faktiskt!
SvaraRaderaFinfin dikt!
alle: tack ska du ha, kan bara säga detsamma du är en gud på att skriva dikter. Jadu, den bloggen går inte att glömma <3
SvaraRaderaÄr det en blogg /dikter som äve en svensklärare får läsa, undrar Maria...
SvaraRaderavi skulle kunna göra en diktbok som vi ger till dig, med våra dikter, från bloggen som vi har och som vi skrivit utanför bloggen. det skulle kunna vara okej :)
SvaraRaderaJag tycker att det skulle vara mycket spännande och ett utmärkt sätt att visa vilken nivå ni skriver på, när ni "släpps lösa".
SvaraRaderaKram Maria